Citrikka & ibland Zandor

Du är, hack i häl

2008-04-18T03:26:00.000-07:00

För Engla. För alla. Jag tänder ett ljus. Gör du?

2008-04-14T06:40:00.000-07:00

ikväll kl. 21.00 tänd ett ljus i fönstret för Engla och för alla andra tidningsnotiser som ägt rum på vår jord.

Dansa min docka

2008-04-13T09:50:00.000-07:00

© Citrikka Loo 2008

2008-04-12T02:36:00.000-07:00

2008-04-11T16:34:00.000-07:00

En kopp kaffe tack, och den "lille".

2008-04-10T16:48:00.001-07:00

Älskade, det är tid för mig att lämna.
Dig och allt det vackra, som du visat mig.
Du har visat mig allt, som är värt att se.
Du har visat mig allt, som är värt att drömma.

Kan jag nu leva utan dig, och allt det goda.
Du har lärt mig allt, Jag har blivit du.
Kan jag lämna mig själv, för dig.
Vill jag gå ifrån allt, som är mitt.

Älskade, jag måste lämna dig.
Allt för att rädda, det som finns.
Kvar här i mig själv, som mig.
Älskade, jag glömmer aldrig, jag minns.

Kan jag nu få lov, att lära dig.
Kärlekens skola, om mig.
Älskade, det är tid för mig att lämna.
Dig och allt det vackra, som du visat mig.

Skrivet av: Citrikka

2008-04-10T00:06:00.000-07:00

Din tomma grav

2008-04-08T07:40:00.001-07:00

http://www.articus.se/user/citrikka

vad är det du tar

2008-04-07T11:51:00.001-07:00

Din kropp är stor och stark, hårig och full utav smärta.
Dina fötter tag stadigt mark, ditt begär följs av ditt hjärta.
Du stänger dörren in till min kropp, armen nuddar min arm.
Vrider om nyckeln håller handen som stopp, sätter dig ner på en karm.

Ingen kan motstå eller frånta dig, den smärta du så hårt skänker.
Ingen kan gå bort från det köttiga sår som i dig, blodigt och öppet blänker.
Du tar på mig med dina levrade fingrar, snirklar in dig röd i min vita själ.
Blandar ditt och mitt till vårt, till det fula, till den gula oglamorösa värld.

Där hunger trots och alkohol, blandas samman med vita lögner
Förvränger, förvrider förtvivlande sår, du djupare för oss sjunger.
Förvirrat står några kvar, trots att du tvingat dig på.
Ingen kommer någonsin be dig; vara vänlig att gå.

Ett vargagrin lyser upp det mörker som täcker din atmosfär.
Vita spetsiga spretiga tänder, vittnar om att du sitter här.
Vad är det du vill, vad är det du tar,
Vad är det jag som och ingen annan har.

Dina blickar följer mig vart jag i rummet går.
Du vill att jag ska hjälpa dig, att slicka dina sår.
Du tror att du ska våldta det fina i mig.
Att jag ska kunna lära vad kärlek är för dig.

Jag kan visa dig det smärtsamma vackra, det du aldrig kommer nå.
Jag kan visa det sår som kryper längs min kropp, visa det du aldrig kommer få.
Mitt blod är vitt och rent, du kommer aldrig läka dig hel.
Allt jag ser när jag ser på dig, är alla skorpor utslag och fel.

Törstig efter bekräftelse utmattad hänger du kvar.
Vi har varit instängda tillsammans här, i flera dar.
Vad är det du tar, vad är det du mig vill.
Du sitter och betraktar, sitter alldeles still.

Du ser på mig med dina rödsprängda ögon du ler,
Allt jag vill ha är dig, och inget mer
Allt ditt är jag. Allt mitt är du.
Sätt dig här och vänta, det är strax över nu

Skrivet av: Citrikka

Får jag lov att lära dig det vackra..

2008-04-07T06:22:00.001-07:00

Den största lyckan i mitt liv, blev min stora sorg...

2008-04-06T11:16:00.000-07:00

ynklig liten skit

2008-04-06T08:15:00.000-07:00

Nu sitter jag här på trappan åter,
en patetisk varelse som bara gråter.
Inget medlidande alls jag får,
inte ens en blick av dem som förbi mig går.

Och kanske har dem alldeles rätt,
jag får väl skylla mig själv på alla sätt.
Ingen tvingade mig någonsin hit,
jag ville förut, men se nu mår jag bara skit.

Han kom och han segrade över min kropp,
jag kunde men ville inte säga stopp.
Kanske skulle hans känslor väckas åter,
om han fick smak på min kropp, ”men hör så hur jag låter”.

Jag är en patetisk ynklig liten skit,
jag får skylla mig själv att jag trillade dit.
Ingen kommer någonsin att förstå,
att jag satt mig själv här, trots det kan jag förbannat illa må.

Skrivet av: Citrikka

Till min son

2008-04-06T07:51:00.000-07:00

Händerna darrar, ögonen leker.
Kinden är varm, din hand den smeker.
Gråten i halsen, vill ej ta adjö.
Trampat i gyttjan, ser ut att bli snö.

Tåget kommer, du kliver på.
Lova att skriva, försök mig att nå.
En blick och ett hej, din hand dras in.
Känner en tår, ner på min kind.

Jag vänder mig om, fortsätter fram.
Känner i fickan, där ligger en kam.
Du glömde den, här kvar hos mig.
Det är det enda, jag har av dig.

Sitter vid spegeln, kammar mitt hår,
undrar och tänker, på hur du mår.
Saknar du mig, min lilla son
Saknar du mamma, där bort i studentvrån.

Skrivet av: Citrikka

2008-04-06T05:33:00.000-07:00

Kräktes på en son, väcktes av en dotter
Vill du dricka te med mig frågade modern
Varken pensel eller gitarr kunde hjälpa mig nu
Jag var full

Dansar till trummor, dansar till gitarr
Sjunger med hjälp av brännvin
Månen ger mig sken, dansar naken nu
Med pungen mot min hud sjunger jag

Ligger här ensam så fruktad och stor
Jag längtar efter en lillebror
Någon att se ner på, någon att lära
Någon att visa denna värld

Ensam söker jag min egna värld
Denna världen är mindre än mig
Söker liv i folk och flärd
Söker en som dig

Pissade i en pöl bad en tyst bön
Om att livet skulle vända nu
Mår du bra av en fet lön
Som du tömmer i en dröm, en mardröm

Bilar och flottig mat
Är detta du letat efter i alla år
Läckerbit och vin på olikfärgade fat
Jag är större än detta jag är jättestor!

Jag var full
Av liv och lek, kärlek
Ensam söker jag min egna världDenna världen är mindre än mig

Skrivet av: Citrikka

2008-04-06T03:28:00.000-07:00

Lova att du kommer tillbaka, tillbaka så som du är nu
Låt inte alla förstöra hur de än river låt dem inte förstöra, dig
Vandra vidare gå din väg se inte tillbaka på mig, jag vill inte att du ser.
Jag vill att du försvinner jag vet att du måste men jag vill ha dig tillbaka.
Kom tillbaka till mig, kom och var som du alltid varit ändra dig aldrig.

Din resa kommer gå långt bort, från mig från oss.
Kommer du sakna dig och mig? Din rygg gör ett avtryck i min själ på min iris du kommer vandra iväg. Jag vill skrika ut att du ska vända dig om men du går och din rygg så välbekant och stor försvinner den bort från mig.
Kom tillbaka så som du är ändra dig inte.
Du gick och alla var som vanligt, posten kom maten gick ner och vinet snurrade fortfarande i huvudet. Du är för stor för mig.

Jag blir yr av din frånvaro yr av min längtan efter dig.
Tiden gick och du var borta alla hittar vi olika sätt och mitt liv fortsatte.
Jag fyllde det med rödvin och andra, längtan fanns men den bultade inte, den dånade inte i mitt huvud den väckte mig inte om nätterna.
Vågor av hat av känslor av orenhet sköljs dagligen över mig
Jag väntar inte längre jag hoppas och fasar för dig, du är för stor för mig.

Jag kan inte hantera dig du är alldeles för bullrig för mycket av allt!
Vinet snurrar i huvudet paniken dunkar i mina ådror men du är inte här.
Livet fanns, jag fanns utan dig. Du fanns någon stans utan mig.
Saknar du mig, tänker du på mig, vet du om mig, längtar du efter mig.
Dunkar jag i din kropp, finns jag i ditt kött, är du matt av saknad.

Så kom du tillbaka och allting har ändrat sig, du är inte du, jag är inte jag, vi är inte oss.
Mitt inre börjar bulta efter dig jag river och sliter för att få bort de otäcka hud lager du har skaffat.
Du säger att du är du, jag ser att det inte är du eller är det du nu?
Kom tillbaka till mig så som var kom tillbaka till mig jag saknar dig!
Du lovade att komma tillbaka, tillbaka så som du är.
Du svarar leende att du är du, höjer på ögonbrynen; men vem är du?

Skrivet av: Citrikka

2008-04-06T03:25:00.000-07:00

Som om jag aldrig varit den jag är, som om jag varit någon annan.
Se framåt för varje kliv, se så du inte snubblar.
Se framåt för varje kliv, vänd dig aldrig om.
Förvara ditt liv som den gåva, du fått av någon du älskar.

Ta vara på all din ensamhet, att minnas vid pratsamma vänner.
Var noga med själslig romantik, att hålla an vid livets brant.
Se framåt med hjärtat i mitten, vänd aldrig om.
Minns din glädje och lycka, när sorgens knogar knackar på.

Förvara ditt innersta hjärta, uti en ensam vrå.
Som om jag aldrig varit den jag är, som om jag varit någon annan.
Se framåt för varje kliv, se så du inte snubblar.
Se framåt för varje kliv, vänd dig aldrig om.

Skrivet av: Citrikka

2008-04-06T03:21:00.000-07:00

När alla pratade om kärlek har jag redan passerat det.
Jag visste inte vem jag var jag visste inte ut
Jag hittade mig själv en natt i ensamhetens vrå
Jag började att sjunga för att sprida mitt tjut
Jag ville jag ville jag var en annan man
En man med kurage och känsla i sin famn
Jag trodde på makten av det kroppsliga kön
Jag trodde på kvinnan och på mannen i gemensam bön

Jag skrapade fram en illusion Av människor människor som älskar i den vackra tron
Att kunskap kommer inifrån Att kärlek finns i den lilla tron
Hoppet sveket någon som vill gott
Alla dessa själar som ger oss hopp
Minnet av en man, som ni på scen har sett
En man som inte gjort någonting rätt
Vi dyrkar och älskar det vi ser Vi vill böna och vi vill längta efter mer

Trots att det inte är vi som törnen bär Älskar vi det som i hans inre skär
Trasar och tar sönder inuti Det är en vacker sorgsen utopi
Allting gott till det vackra i misär Förlåt att det gör ont
förlåt att det är vi som på dig tär

Skrivet av: Citrikka