Din kropp är stor och stark, hårig och full utav smärta.
Dina fötter tag stadigt mark, ditt begär följs av ditt hjärta.
Du stänger dörren in till min kropp, armen nuddar min arm.
Vrider om nyckeln håller handen som stopp, sätter dig ner på en karm.
Ingen kan motstå eller frånta dig, den smärta du så hårt skänker.
Ingen kan gå bort från det köttiga sår som i dig, blodigt och öppet blänker.
Du tar på mig med dina levrade fingrar, snirklar in dig röd i min vita själ.
Blandar ditt och mitt till vårt, till det fula, till den gula oglamorösa värld.
Där hunger trots och alkohol, blandas samman med vita lögner
Förvränger, förvrider förtvivlande sår, du djupare för oss sjunger.
Förvirrat står några kvar, trots att du tvingat dig på.
Ingen kommer någonsin be dig; vara vänlig att gå.
Ett vargagrin lyser upp det mörker som täcker din atmosfär.
Vita spetsiga spretiga tänder, vittnar om att du sitter här.
Vad är det du vill, vad är det du tar,
Vad är det jag som och ingen annan har.
Dina blickar följer mig vart jag i rummet går.
Du vill att jag ska hjälpa dig, att slicka dina sår.
Du tror att du ska våldta det fina i mig.
Att jag ska kunna lära vad kärlek är för dig.
Jag kan visa dig det smärtsamma vackra, det du aldrig kommer nå.
Jag kan visa det sår som kryper längs min kropp, visa det du aldrig kommer få.
Mitt blod är vitt och rent, du kommer aldrig läka dig hel.
Allt jag ser när jag ser på dig, är alla skorpor utslag och fel.
Törstig efter bekräftelse utmattad hänger du kvar.
Vi har varit instängda tillsammans här, i flera dar.
Vad är det du tar, vad är det du mig vill.
Du sitter och betraktar, sitter alldeles still.
Du ser på mig med dina rödsprängda ögon du ler,
Allt jag vill ha är dig, och inget mer
Allt ditt är jag. Allt mitt är du.
Sätt dig här och vänta, det är strax över nu
Skrivet av: Citrikka
Dina fötter tag stadigt mark, ditt begär följs av ditt hjärta.
Du stänger dörren in till min kropp, armen nuddar min arm.
Vrider om nyckeln håller handen som stopp, sätter dig ner på en karm.
Ingen kan motstå eller frånta dig, den smärta du så hårt skänker.
Ingen kan gå bort från det köttiga sår som i dig, blodigt och öppet blänker.
Du tar på mig med dina levrade fingrar, snirklar in dig röd i min vita själ.
Blandar ditt och mitt till vårt, till det fula, till den gula oglamorösa värld.
Där hunger trots och alkohol, blandas samman med vita lögner
Förvränger, förvrider förtvivlande sår, du djupare för oss sjunger.
Förvirrat står några kvar, trots att du tvingat dig på.
Ingen kommer någonsin be dig; vara vänlig att gå.
Ett vargagrin lyser upp det mörker som täcker din atmosfär.
Vita spetsiga spretiga tänder, vittnar om att du sitter här.
Vad är det du vill, vad är det du tar,
Vad är det jag som och ingen annan har.
Dina blickar följer mig vart jag i rummet går.
Du vill att jag ska hjälpa dig, att slicka dina sår.
Du tror att du ska våldta det fina i mig.
Att jag ska kunna lära vad kärlek är för dig.
Jag kan visa dig det smärtsamma vackra, det du aldrig kommer nå.
Jag kan visa det sår som kryper längs min kropp, visa det du aldrig kommer få.
Mitt blod är vitt och rent, du kommer aldrig läka dig hel.
Allt jag ser när jag ser på dig, är alla skorpor utslag och fel.
Törstig efter bekräftelse utmattad hänger du kvar.
Vi har varit instängda tillsammans här, i flera dar.
Vad är det du tar, vad är det du mig vill.
Du sitter och betraktar, sitter alldeles still.
Du ser på mig med dina rödsprängda ögon du ler,
Allt jag vill ha är dig, och inget mer
Allt ditt är jag. Allt mitt är du.
Sätt dig här och vänta, det är strax över nu
Skrivet av: Citrikka
