När alla pratade om kärlek har jag redan passerat det.
Jag visste inte vem jag var jag visste inte ut
Jag hittade mig själv en natt i ensamhetens vrå
Jag började att sjunga för att sprida mitt tjut
Jag ville jag ville jag var en annan man
En man med kurage och känsla i sin famn
Jag trodde på makten av det kroppsliga kön
Jag trodde på kvinnan och på mannen i gemensam bön

Jag skrapade fram en illusion Av människor människor som älskar i den vackra tron
Att kunskap kommer inifrån Att kärlek finns i den lilla tron
Hoppet sveket någon som vill gott
Alla dessa själar som ger oss hopp
Minnet av en man, som ni på scen har sett
En man som inte gjort någonting rätt
Vi dyrkar och älskar det vi ser Vi vill böna och vi vill längta efter mer

Trots att det inte är vi som törnen bär Älskar vi det som i hans inre skär
Trasar och tar sönder inuti Det är en vacker sorgsen utopi
Allting gott till det vackra i misär Förlåt att det gör ont
förlåt att det är vi som på dig tär

Skrivet av: Citrikka